I porträtten är akademikerna äldre, med undantag för Anders Celsius (nederst till vänster), som dog tidigt. Männen var fortfarande unga när de deltog i gradmätningen. Clairaut och Le Monnier i översta raden, Celsius och Camus längst nere.

Expeditionens medlemmar

Pierre Louis Moreau de Maupertuis

Den 38 år gamla Maupertuis ledde den nordliga gradmätningsexpeditionen. Maupertuis sociala begåvning och ambition var en fördel i hans arbete som ledare för fältarbetet, som han inte hade tidigare erfarenhet av.

Alexis Claude Clairaut

Clairaut var en ung 23-årig matematiker när expeditionen arbetade i Tornedalen. Hans matematiska förmågor var så fenomenala att han kan kallas expeditionens levande räknemaskin.

Alexis Claude Clairaut (1713–1765) var närsynt. Han var dock en så skicklig matematiker att närsyntheten inte var ett stort problem. Maupertuis ville absolut ha med Clairaut på expeditionen.

Clairaut ansvarade för expeditionens räkneoperationer.

Alexis Clairaut av Louis-Jacques Cathelin.

År 1743 publicerade Clairaut en sammanfattning av sina teorier om jordens form i sin bok Théorie de la figure de la Terre.

Clairauts teorem behandlar förhållandet mellan tillplattningen av jorden, tyngdkraften vid ekvatorn och polerna samt ekvatorns centrifugalkraft. Genom att tillämpa teoremet räknade Clairaut gränsvärdena för jordklotets tillplattning.

Clairauts teorem hade en stor betydelse inom geodesi. Astronomiska och geodetiska observationer och kalkyleringar kompletterades med tyngdkraftsmätningar.

Clairaut bistod matematikern Émilie du Châtelet att översätta Newtons verk Principia (full titel Philosophiæ naturalis principia mathematica, 1687) och publicerade den år 1759, tio år efter du Châtelets död.

Clairaut’s Théorie de la Figure de la Terre, Tirée des Principes de l’Hydrostatique, 1743.

Charles Étienne Louis Camus

Camus vare en 36-årig matematiker och mekaniker som ansvarade för expeditionens mätinstrument. Som blodsarv hade han också fått läkargåvor, som kom till nytta under resan.

Den 36-åriga Charles Étienne Louis Camus (1699–1768) var jämnårig med Maupertuis. Han var den enda medlemmen av expeditionen som var gift.

Camus skulptur.

Ända sedan barnsben hade Camus uppvisat matematisk och mekanisk begåvning.
Camus kände väl till mekaniken bakom klockor och andra instrument. Han var ansvarig för att kalibrera och underhålla instrumenten så att de fungerade.

Camus hade valts som ledamot i den franska vetenskapsakademin efter att han deltagit i en pristävling som akademin ordnat, och som handlade om det bästa sättet att bemasta skepp.
Camus var expeditionens läkare och blev också känd som en sådan i Tornedalen. Réginald Outhier skriver:

”Herr Camus hade om hand ett skrin med droger och mediciner för vår resa, och han ansågs därför i orten som en rytbar läkare. En dam i Torneå, som hade blivit sjuk, sände bud till Pello för att konsultera honom om sin sjukdom och anhålla om lämplig medicin. Han svarade med stort allvar, att han säkert skulle kunna bota med sjuka, om det endast gällde att göra intryck på hennes inbillningskraft. Sådana små episoder roade oss, och under våra olika göromål bevarade vi alltid ett gott humör.”

Katarina Bäck hette den fröken från Torneå som Outhier nämnde.

Camus far var läkare och Camus hade lärt sig sina läkarkunskaper av honom.

Efter Tornedalens expedition valdes Camus till matematikprofessor i Paris arkitekturakademi. Under sin karriär utbildade han även försvarsingenjörer. Han var biträdande ingenjör i vetenskapsakademin.

Camus kändaste verk är Cours de mathématiques (1753).

Pierre-Charles Le Monnier

Den 21-åriga astronomen var den yngsta medlemmen i expeditionen. Han tillägnade hela sitt liv till att göra astronomiska observationer.

Pierre-Charles Le Monnier (1715–1799) var den yngsta bland akademikerna, 21 år. Han hade valts till ledamot av vetenskapsakademin kort innan expeditionen gav sig ut på resan.

Le Monnier började göra astronomiska observationer när han var ung. Han gjorde karriär som astronomiprofessor vid Collège royal.

Ett porträtt målat av Nicolas-Bernard Lépicié av sextioåriga Le Monnier från omkring 1777.

Le Monniers meridianbåge från år 1743 korsar kyrkan Saint Sulpice, dvs. den näst största kyrkan i Paris. Linjen som är utmärkt i brons på kyrkans golv hör till soluret, vars kristna syfte var att bestämma vårdaggsutjämningen, som behövdes för att bestämma när påsken infaller. Soluret användes också i vetenskapliga syften.

Le Monniers mest betydande publikation var Institutions astronomiques (1746), i vilken han kompletterade skotten John Keils introduktionskurs i astronomi. Under sin karriär fokuserade Le Monnier på att observera månens rörelse – vilket han gjorde i nästan 50 års tid.

Sina sista åtta levnadsår var Le Monnier förlamad. Han dog 84 år gammal.

Meridianlinjen som bestäms av Le Monnier i golvet i kyrkan Saint Sulpice i Paris. Bild: Daniele Raffo, Wikipedia.

Réginald Outhier

Den 42-åriga prästen var en erfaren geodet och kartritare. Tack vare hans livfullt skildrade reseberättelse Journal d’un voyage au Nord (Journal från en resa i Norden) lever expeditionens berättelse fortfarande.

Prästen Réginald Outhier (1694–1774) var som 42-årig expeditionens äldsta medlem.
Till skillnad från resten av expeditionen hade han erfarenhet från terrängarbete inom lantmäteri och kartografi. Outhier hade deltagit i Jacques Cassinis fältmätningar mellan Caen och Saint-Malo år 1773.

Outhiers roll som expeditionsmedlem var i första hand inte andlig. Han deltog i mätningar, ritade kartor och skrev reseberättelse.

Outhier prästvigdes i början av 1720-talet. Grunderna i astronomi lärde han sig troligtvis av jesuitbrödraskapet. Tack vare sina meriter inom astronomi blev han kallad till vetenskapsakademin som korresponderande ledamot.

Marinministern, greve Maurepas utsåg Outhier till expeditionen.

Outhiers reseberättelse Journal d’un voyage au Nord (Journal från en resa i Norden) utkom sju år efter expeditionens resa år 1744.

Framsidan av Outhiers reseberättelse. Källa: Gallica.bnf.fr / Bibliothèque nationale de France

Vetenskapshistorikern Osmo Pekonen har skrivit en doktorsavhandling på franska om Outhier, La rencontre des religions autour du voyage de l’abbé Réginald Outhier en Suede en 1736–1737. Disputationen gjordes vid Lapplands universitet och ledde till att man snart reste upp ett minnesmärke för Outhier i hans hemby La Marre, i franska Jurabergen.

Anders Celsius

Tack vare den 35-åriga astronomiprofessorns påverkan styrde expeditionen kosan mot just Tornedalen. Senare utvecklade Celsius en temperaturskala, celsiusskalan.

Anders Celsius (1701–1744) spelade en avgörande roll i att expeditionen kom just i Tornedalen. Under sin grand tour besökte den unge Celsius observatorier i Europa. I Paris bekantade han sig med Maupertuis.

Celsius verkade som professor i astronomi vid Uppsala universitet från och med år 1730. Nivån på matematiken och astronomin var låg i Sverige, och det var obligatoriskt att skola sig annanstans.

Anders Celsius av Olof Arenius.

Celsius föddes i Uppsala till en vetenskapsmannasläkt från Hälsingland. Både hans farfar och morfar var professorer: på fars sida var Magnus Celsius (1621–1679) matematiker och mors sida var Anders Spole (1630–1699) specialiserad inom astronomi. Anders far Nils Celsius (1658–1724) var också professor inom astronomi. Även Anders Celsius var mycket begåvad inom matematik sedan barnsben.

När Celsius fortsatte sin studieresa från Paris till England fick han till uppgift att skaffa astronomiska instrument för expeditionen i London.

Förutom att han hjälpte med expeditionens anskaffning av instrument bad och fick Celsius svenska kronans godkännande för forskningsexpeditionen.

Från början föreslog Celsius att mätningarna skulle utföras på öarna i den innersta delen av Bottenviken. Väl på plats visade det sig att öarna var för låga för att man skulle kunna se direkt mellan dem.

Som tack för Celsius bidrag till Frankrikes vetenskapsakademi beviljade Frankrikes kung Ludvig XV honom en pension på tusen livre.

Celsius var professor i astronomi vid Uppsala universitet 1730–1744. Förutom astronomi fokuserade han främst på meteorologi, norrsken och jordmagnetism.

Celsius blev berömd genom sitt deltagande i expeditionen, vilket underlättade insamlingen av medel till ett modernt observatorium. Celsius grundade sitt observatorium i Uppsala år 1741.

Celsius astronomiska observatorium i Uppsala i Fredrik Akrels gravyr från 1769. Källa: Wikipedia.

Celsius namn har blivit en del i historien som temperaturskalans enhet, celsiusgrader. Celsius gjorde även temperaturobservationer under expeditionens resa i Tornedalen.

Den hundragradiga skalan presenterades för Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige första gången år 1742. Enligt skalan var vattnets fryspunkt 100 grader Celsius medan vattnet kokade vid noll Celsiusgrader.

Senare vändes skalan upp och ned och kallades för Celsius Novum (nya grader Celsius).
Celsius dog i tuberkulos bara 42 år gammal år 1744.

Den ursprungliga temperaturskalan av Celsius.

Antoine-Étienne d’Herbelot

Den 25-åriga tecknaren ritade bilder av växter, djur och bosättningar samt deltog fullvärdigt i mätningsarbetet under resan.

Det finns inte mycket information för eftervärlden om tecknaren Antoine-Étienne d’Herbelot (1711–1789). I sin reseberättelse nämner Outhier den cirka 25 år gamla Herbelot flera gånger som en fullvärdig medlem i expeditionen.

När resten av sällskapet begav sig till Pello för att bygga observatorium efter sommarens triangelmätning, stannade Herbelot i Torneå och tecknade.

Herbelot var en av de män som man antar att torneåbon Elisabeth Planström (1718–1784) rest efter till Paris.

År 1766 utsågs Herbelot till teckningsmästare i Tuileries ridskola, och han höll sig till uppgiften tills sin död år 1789.

Sommeraux

Sommereux var expeditionens sekreterare och kassör. Det finns inga biografiska uppgifter om honom. Outhier nämner ofta Sommereux i sin reseberättelse, men berättar inte något speciellt om honom.

På vintern när fransmännen tillbringade en längre tid i Torneå tog Sommereux in hos borgmästare Pippings bror tillsammans med Maupertuis.

Betjänterna

Maupertuis och Outhier skrev inte särskilt mycket om expeditionens betjänt i sina verk.

Outhier nämner att fem betjänt anslöt sig till expeditionen i Frankrike. En av dem hade bott i Stockholm och kunde svenska, vilket var till nytta för resenärerna.

I Stockholm växte antalet betjänt med två. En av Frankrikes envoyé de Castejas betjänter anslöt sig till gruppen, och dessutom anlitade Maupertuis ytterligare en betjänt med svenska- och franskakunskaper.

Outhier nämner namnet på endast en betjänt, Pedre. Pedre utmärkte sig på Horilankero genom att släcka en skogsbrand.

Källor:

Clairaut: http://www.clairaut.com/n18avril1736po3pf.html

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis-stiftelse och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).

Pekonen, Osmo. La rencontre des religions autour du voyage de l’abbé Réginald Outhier en Suède en 1736–1737. Lapin yliopistokustannus, Rovaniemi, 2010.

Pekonen, Osmo. “Johdanto: Maan muotoa mittaamassa”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019.

Pekonen, Osmo. “Esseitä. Viisi akateemikko Lapissa”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019.

Terrall, Mary. Maupertuis. Maapallon muodon mittaaja. Översätt. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, Tornio, 2015 (orig. 2002).

Tobé, Erik. Anders Celsius och den franska gradmätningen i Tornedalen 1736–1737. Acta Universitatis Upsaliensis, 2003.

Tobé, Erik. Fransysk visit i Tornedalen 1736–1737. Om en gradmätningsexpedition och dess nyckelpersoner. Tornedalica, Luleå, 1986.

Wikipedia: https://fi.wikipedia.org/wiki/Saint-Sulpicen_kirkko

Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Francesco_Algarotti


Historia