Expeditionens resa på kartan
Expeditionens berättelse har sparats i noggranna dagboksanteckningar, som Réginald Outhier använde för att skiva sin bok Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord, 1744). Han ritade också flera kartor i sitt verk.
På den här sidans kartor finns axplock ur gradmätningsexpeditionens resor. Resan mellan Paris och Torneå tog cirka två månader åt vardera håll. Likaså färdades expeditionen fram och tillbaka längs Torneälven under två månader när de byggde triangelmätningskedjan.
Våren och försommaren 1736 | Resan från Paris till Torneå
Våren och försommaren 1736 – Resan från Paris till Torneå
Expeditionen började sin färd från Paris i slutet av april 1736 och anlände till Torneå lagom till midsommar. Man färdades med båt och vagnar.
Outhier beskriver resan noga etapp för etapp i sin bok. Vägen från Stockholm norrut var vacker och välskött. Vid vägen fanns en röd trästolpe som berättade avståndet till Stockholm med cirka 2,5 kilometers mellanrum.
Vid kusten fanns det inga broar över älvarna som mynnade ut i havet. Man tog sig över älven med flottar, vilket gjorde resandet långsammare.
Först kom en betjänt ridandes för att meddela om vagnarnas ankomst. Sedan kom den första vagnen som berättade att resten av vagnarna skulle ankomma om cirka åtta timmar. Så här kunde gästgiverierna förbereda sig före resenärernas ankomst och göra hästarna färdiga, vilket gjorde resan snabbare.
Folk som reste mellan länen måste anmäla sig till landshövdingen, och det gällde också medlemmarna i den franska forskningsexpeditionen.
När fransmännen kommit fram till Torneå vilade de av resans påfrestningar i två dagar.
Sommaren 1736 | Byggandet av triangelmätningskedjan i Tornedalen
När expeditionsmedlemmarna anlänt till Torneå efter två veckors resande vilade de i några dagar. Därefter inleddes planeringsarbetet.
I början av juli beslutade expeditionen att genomföra en triangelmätning på Tornedalens berg. Den ursprungliga planen var att bygga triangelkedjan på öarna längs Bottenhavets strand. Öarna visade sig dock vara för låga.
Sommaren 1736 färdades fransmännen av och an mellan mätpunkterna mot norr. Man letade efter mätpunkter och reste siktmärken i mindre grupper. Lokal arbetskraft användes hela tiden som hjälp.
På kartan finns utmärkta ett urval skeden från byggandet av triangelmätningskedjan. Senare på hösten återvänder expeditionen till kedjans norra punkt i Pello för att göra astronomiska mätningar.
Hösten och vintern 1736–1737 | Astronomiska mätningar i Pello och Torneå, mätning av baslinjen i Övertorneå
På hösten gjorde expeditionen astronomiska mätningar i Pello och Torneå. Med stjärnornas hjälp bestämde de breddgraden för läget på ändorna av triangelmätningskedjan.
I december mätte expeditionen baslinjen i Övertorneå. Den långa och kalla vintern tillbringade de huvudsakligen i Torneå. Då hade de tid att umgås med de lokala invånarna.
Våren och sommaren 1737 | Resan från Torneå till Paris
När isen hade smultit och resor med båt var möjliga började expeditionen förbereda sig på att åka tillbaka till Frankrike.
Torneås skolmästare och kaplan Johan Wegelius hade skaldat en dikt till fransmännens ära. Han framförde dikten för expeditionsmedlemmarna före avfärden. I övrigt tog man farväl i Torneå på fester med torneåbor man blivit bekant med.
Två kartor över Torneälven
Outhier ritade en vacker karta över Torneälven och trianguleringskedjan mellan Torneå och Pello. Carte du Fleuve de Torneå, eller karta över Torneälven, publicerades som en del av hans journal.
Vill du ha en karta för dig själv? Kartan säljs som affisch (225 mm x 707 mm) i museibutik i Tornedalens museum (adress: Tornionlaakson museo, Torikatu 4, Torneå).
Följande karta publicerades i Maupertuis bok La figure de la Terre (1738).
Dessa och andra Outhiers-kartor kan laddas ner här. Tyvärr är sidan för närvarande bara på finska.
Tre plock från kartorna
Expeditionens syfte. Maupertuis gradmätningsexpedition hade som syfte att precisera informationen om jordklotets form. Ju noggrannare man kände till jordklotets form och storlek, desto noggrannare kartor kunde man rita. Kartornas geometriska precision började förbättras i Europa på 1400-talet: utvecklingen påskyndades av den ökande sjöfarten under upptäcktsfärdernas tid.
Bristen på noggranna kartor. Maupertuis expedition kunde inte planera sina mätningar noggrant i förväg, eftersom de inte hade exakta kartor från nordliga områden. I Stockholm fick de en karta på Bottenvikens norra kust från lantmäterikontoret. Ursprungligen skulle expeditionen utföra mätningar längs Bottenvikens öar, men de visade sig vara för låga för ändamålet.
Kartografen Outhier. Under resan ritade Outhier flera kartor av Tornedalen, Pello, Torneå och Piteå. De var sin tids exaktaste kartor på dessa områden. Till exempel i Piteå gick Outhier längs stadens lugna gator på natten och mätte deras längd med sina steg.