Forsar i Torneälven

Den 6 juli 1736 satte sig expeditionen i båtar i Torneå och påbörjade sin resa mot Tornedalens berg, som var expeditionens mätpunkter. De färdades i sju båtar som var och en roddes av tre roddare.

Älven underlättade expeditionens arbete avsevärt, eftersom både människor och forskningsinstrument och andra redskap färdades relativt lätt längs den.

Den cirka 500 kilometer långa Torneälven är Europas största fritt flödande älv. Man har inte byggt om forsarna för att producera el som i många andra stora älvar.

Älven börjar i fjällen som finns vid gränsen mellan Sverige och Norge. Fjällbäckar rinner ut i Torneträsk, därifrån älven slingrar sig genom norra Sverige tills den blir en gränsälv efter Pajala och förenas med Muonio älv.

När expeditionen färdades fram och tillbaka längs Torneälven fick de upprepade gånger ta sig förbi de många forsarna i älven. Ibland åkte fransmännen ner för forsarna av äventyrslust eller ren trötthet.

De lokala roddarna rörde sig skickligt i forsarna, vilket imponerade fransmännen.

Båtarna var lättare byggda än de i Frankrike. I sin reseberättelse skildrar Réginald Outhier hur två män ror för fullt och den tredje styr båten så att den inte tar i stenar. Ibland åkte båtarna så fort att det såg ut som om de gled i luften ovanför vågorna.

På den karta över triangelmätningen i Tornedalen som Outhier ritat finns följande forsar från söder till norr: Kukkolaforsen, Matkakoski, Vuennonkoski, Sompakoski, Kauvokoski, Kattilakoski, Korpikoski, Valkeakoski, Hirvaskoski och Puruskoski.

Sompakoski har märkts vid nuvarande Kauvokoski. I moderna kartor nämns forsen inte skilt.

Dessutom talar Outhier om forsarna i Vojakkala i sin reseberättelse. Med dem menar han Isonärä och Vähänärä vid Övre och Nedre Vojakkalas byar.

Källor:

Maupertuis, Pierre Louis Moreau de. “Maan muoto”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019 (orig. 1738).

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis-stiftelse och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).


Karta

Anvisningar för att använda kartan
  • Röd = Triangelmätningskedja och dess mätpunkter.
  • Punkter: Aktivera punkten för att visa mer information om destinationerna.
  • Droppikon: Bestämma din position på kartan.
  • Zoom: Du kan zooma in och ut på kartan.
  • Mätverktyg: Mäta avstånden mellan objekten.

Öppna kartan i ett nytt webbläsarfönster.


Information

Den 6 juli 1736. ”Då våra båtförare med stor möda förde båtarna uppför forsarna i Vojakkala ovh Kukkola, steg vi land där och gick till fots på stranden.”

Den 6 augusti 1736. ”- – – På en plats ovanför forsen vid Kukkola finns en annan märklig sten. Den kallas Merki Kifvi, d. v. s. Märke-stenen. Då invånarna färdas nedför floden, ser de på denna sten hur högt vattnet är och får så klart för sig, om det är fördelaktigare att färdas ned genom Kukkola-forsen eller på den flodarm som man kallar Liakka och som återvänder till den stora floden i närheten av staden Torneå.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Kukkolaforsen är den längsta fritt flödande forsen i Finland. Forsen är cirka 3,5 kilometer lång och dess fallhöjd är cirka 14 meter. Från Torneå centrum är det knappa 16 kilometer till Kukkolaforsen.

Kukkolaforsen är känd för den traditionella formen av fiske som utövas där, håvning av sik. Fångsthåven består av ett långt skaft med en håv i ändan. Fiskaren för håven medströms längs sikens rutter. Rätten att utöva håvfiske har begränsats till cirka 16 stamfastigheter som ser till att traditionen fortsätter.

Kukkolaforsen på Outhiers karta.

Den 16 augusti 1736. “”Forsen Matkakoski är nog lika fruktansvärd som den förra (Vuennonkoski). Man ser sig nästan begravd i vågorna, men blott för ett ögonblick. Vi kom til Korpikylä klockan 3 på eftermiddagen. Vi stannade där över två timmar hos en bonde. Vi åt middag, likaså våra båtförare, som behövde en smula vila.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Matkakoski är cirka 1 kilometer lång och dess fallhöjd är cirka 4,8 meter. Bland fiskare är Matkakoski känd som ett bra ställe för laxfiske.

Matkakoski är belägen i Korpikylä cirka 37 kilometer norr om Torneå och 26 kilometer söder om Övertorneå centrum.

Likt Kukkolaforsen utövar man håvning av sik även vid Matkakoski.

I oktober 1736 forsade Matkakoski hårdare än vanligt. Outhier skrev om hur roddarna var tvungna att tömma båtarna samt bära både båtar och resgods på marken vid det värsta stället.

Matkakoski på Outhiers karta.

Den 11 juli 1736. ”Efter att ha färdats ungefär en lieue på den stora floden befann de sig vid forsen Vuojennankoski, den starkaste och längsta av alla forsarna mellan Torneå och Pello.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Maupertuis och Camus åkte nerför Vuennonkoski med lokala roddare. Då reste även Torneås borgmästare Pipping med expeditionen.

”Herr de Maupertuis roade sig i båten, i stället för att ängslas, med att iakttaga de olika bildningar som uppstår i vattnet då det snabbt störtar sig ned. Herr Pipping, som endast av artighet hade stannat i båten och som var mycket rädd, sade bara att detta var ingenting att skratta åt; på morgonen dagen därpå skyllde han emellertid på att han hade några angelägenheter, som han måste sköta i Torneå, och återvände dit.”

Vuennonkoski ligger cirka 20 kilometer söder om Övertorneå centrum. På västra sidan av älven finns Risudden och på östra sidan Pekanpää.

Den 16 augusti 1736.Herr Camus och jag var i samma båt, och vi satt kvar i den under färden nedför forsarna. I Vuojennankoski kastade sig en våg in i båten på min sida, så att jag blev nästan helt översköld. Man måste nästan ligga ned i båten för att inte hindra styrmannen att se klipporna, som han oupphörligt väjer undan för med sin styråra. De två andra finnarna som ror under tiden allt de förmår, men på några ställen låter de båten gå som strömmen vill. Styrmannen upphör dock aldrig att styra.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

I oktober 1736 var expeditionen på väg från Pello mot Torneå och Vuennonkoskis intensitet var ”förfärlig”. Enligt uppgifter som Outhier fått höra hade vattenståndet inte på många år varit så högt den årstiden som det var då.

Vuennonkoski på Outhiers karta.

Under expeditionens tid låg polcirkeln vid Kattilakoski. Polcirkelns läge är inte permanent, utan varierar ungefär mellan Kemi och Kolari i cirka 41 000 års cykler. Just nu rör sig polcirkeln cirka 14,5 meter norrut per år.

Nuförtiden korsar polcirkeln Torneälven ovanför Kattilakoski vid byn Juoksengi.

Expeditionen korsade polcirkeln 17 juli 1736. Outhier skriver:

”Medan våra båtkarlar med stor möda förde sina båtar uppför Kattilakoski, gick vi till fots längs stranden. Jag passerade här för första gången polcirkeln. Vid 7-tiden gick vi åter i båtarna ovanför forsen. Floden var nu åter grann och bred och på stränderna fanns några vackra åkrar med råg, korn och humle vid byarna Kommes, Juoksenki och Ratas.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Kattilakoski är cirka två kilometer lång och dess fallhöjd är cirka 5,5 meter.

Kattilakoski på Outhiers karta.

Mätpunkter och andra destinationer