Forsar i Torneälven

Den 11 juli 1736. ”Efter att ha färdats ungefär en lieue på den stora floden befann de sig vid forsen Vuojennankoski, den starkaste och längsta av alla forsarna mellan Torneå och Pello.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Maupertuis och Camus åkte nerför Vuennonkoski med lokala roddare. Då reste även Torneås borgmästare Pipping med expeditionen.

”Herr de Maupertuis roade sig i båten, i stället för att ängslas, med att iakttaga de olika bildningar som uppstår i vattnet då det snabbt störtar sig ned. Herr Pipping, som endast av artighet hade stannat i båten och som var mycket rädd, sade bara att detta var ingenting att skratta åt; på morgonen dagen därpå skyllde han emellertid på att han hade några angelägenheter, som han måste sköta i Torneå, och återvände dit.”

Vuennonkoski ligger cirka 20 kilometer söder om Övertorneå centrum. På västra sidan av älven finns Risudden och på östra sidan Pekanpää.

Den 16 augusti 1736. ”Herr Camus och jag var i samma båt, och vi satt kvar i den under färden nedför forsarna. I Vuojennankoski kastade sig en våg in i båten på min sida, så att jag blev nästan helt översköld. Man måste nästan ligga ned i båten för att inte hindra styrmannen att se klipporna, som han oupphörligt väjer undan för med sin styråra. De två andra finnarna som ror under tiden allt de förmår, men på några ställen låter de båten gå som strömmen vill. Styrmannen upphör dock aldrig att styra.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

I oktober 1736 var expeditionen på väg från Pello mot Torneå och Vuennonkoskis intensitet var ”förfärlig”. Enligt uppgifter som Outhier fått höra hade vattenståndet inte på många år varit så högt den årstiden som det var då.