Baslinjen

Baslinjen är en cirka 14 kilometer lång del av triangelmätningen i Torneälven vid finska och svenska Övertorneå.

Baslinjens norra ända finns på östra stranden av Torneälven norr om Tengeli älvs mynning. Siktmärkets plats är cirka 2–3 kilometer norr om Aavasaksabrons korsning. Mätpunktens exakta läge är inte känt.

Baslinjens södra ända finns på väster sida om älven i Niemis. Den är cirka 14 kilometer fågelvägen från norra ändan. Södra siktmärkets exakta plats är inte heller känd. Enligt Réginald Outhiers karta fanns mätpunkten på södra sidan av Armasjokis mynning.

Enligt Pierre Louis Moreau de Maupertuis var baslinjen den längsta som man någonsin hade mätt i triangelmätningar.

Triangelmätning baserar sig på trigonometri. När man vet längden av en sida av triangelkedjan – baslinjen – kan resten räknas ut trigonometriskt genom att mäta vinklarna mellan sidorna. Triangelmätning har etablerats som en kartografisk metod på 1500- och 1600-talen.

Baslinjen mättes i hårda köldgrader på Torneälvens is. Siktmärkena på ändan av baslinjen restes på sommaren och från dem gjordes vinkelmätningar mot Aavasaksa och Huitaperi.

När expeditionen färdades på Torneälven märkte de att älven var särskilt bred vid Kainuunkylä och Koivukylä. Platsen visade sig lämplig som underlag för baslinjen.

Outhier berättar att älven har många öar där man slår hö. På stranden finns många bostäder och på deras åkrar växer “korn och råg med vackert rundade ax”. Han beskriver området som älvdalens vackraste.

När resten av expeditionen begav sig mot Pullinki i slutet av juli, blev Alexis Clairaut och Charles Camus kvar för att bestämma läget på baslinjen. De gjorde långa utflykter längs älvstranden och bergen för att hitta ett lämpligt läge för baslinjen.

Vinkelmätningarna gjordes under sommaren, och i början av december återvände expeditionen till Övertorneå för att förbereda mätningarna. De övernattade i Övertorneå prästgård på västra sidan av älven nära Matarengi kyrka.

Baslinjen mättes i slutet av december i sträng köld.

Källor:

Maupertuis, Pierre Louis Moreau de. “Maan muoto”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019 (orig. 1738).

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis-stiftelse och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).


Karta

Anvisningar för att använda kartan
  • Röd = Triangelmätningskedja och dess mätpunkter.
  • Punkter: Aktivera punkten för att visa mer information om destinationerna.
  • Droppikon: Bestämma din position på kartan.
  • Zoom: Du kan zooma in och ut på kartan.
  • Mätverktyg: Mäta avstånden mellan objekten.

Öppna kartan i ett nytt webbläsarfönster.


På den gamla kartan

Baslinjen på kartan ritad av Réginald Outhier (Carte du fleuve de Torneå, 1736).

Vill du ha en karta för dig själv? Kartan säljs som affisch (225 mm x 707 mm) i museibutik i Tornedalens museum (adress: Tornionlaakson museo, Torikatu 4, Torneå).


Baslinjens norra ända

Information

Baslinjens norra ända ligger cirka tre kilometer norr om Aavasaksa-korsningen, på älvens sida om vägen. Mätpunkten kan också ha legat på någon av älvens små höväxande öar.

Längs riksväg 21 finns flera parkeringsplatser med utsikt över den öppna älven.

Ingen rutt.

Aavasaksa2,4 km
Baslinjens södra ända14,4 km
(Avstånd fågelvägen.)

Från den 23 till den 24 augusti 1736
Från den 21 till den 30 december 1736

Den 21 december 1736. “Vi använde fredagen till att sätta i gång med vår uppmätning av basen vid dess norra ända. Då det hade snöat mycket, iordningställdes snöplogar, vilka skulle röja vägen åt uppmätarna. De bestod av stora träskivor som var hopsatta till en triangel. De drogs av en häst, som var förspänd vid den spetsigaste vinkeln, och därvid fördes snön undan åt båda sidor.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Den 18 augusti 1736. “Det tienligaste stelle til basis var då utvalt, och sedan H:rar Clairaut och Camus hade noga besedt stränderna af elven, så väl som de nästliggande bergen, hade de ock utfatt direction af berörde bas, och utmerkt des lengd, genom upsatta signaler vid båda endarna.”

Pierre Louis Moreau de Maupertuis. Jordens figur (La Figure de la Terre), 1738. Översatt av Anders Hellant 1738.

Bilder från baslinjens norra ända

Bilderna öppnas i stor storlek i galleriet genom att klicka på bilden.


Baslinjens södra ända

Information

Baslinjens södra ända låg på Torneälvens västra strand nära byn Niemis. Det är cirka 12 kilometer från Övertorneå centrum, Matarengi, söderut.

Ingen rutt.

Huitaperi7 km
Aavasaksa14 km
Baslinjens norra ända14,4 km
(Avstånd fågelvägen.)

Från den 23 till den 24 augusti 1736
Från den 21 till den 30 december 1736

Den 23 augusti 1736. “Klockan 3 på eftermiddagen kom vi till signalen vid basens sydända. Brandrökarna var då något skingrade, men vi hade knappast börjat våra observationer, så slog vinden om och förde rökarna tillbaka mot oss. – – – På kvällen begav vi oss ned till den lilla byn Niemis. Vi satte upp våra fyra tält på ängen där och övernattade.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Den 23 augusti 1736. “- – – och derifrån reste vi den 23 til andra endan af samma bas, eller den södra signalen, som var uprest intet longt ifrån elvs – stranden på ett stelle som kallas Niemis, hvarest vi borde giöra samma slags observationer. Denna natten lågo vi uppå en mycket angenäm äng,- – -”

Pierre Louis Moreau de Maupertuis. Jordens figur (La Figure de la Terre), 1738. Översatt av Anders Hellant 1738.

Bilder från baslinjens södra ända

Bilderna öppnas i stor storlek i galleriet genom att klicka på bilden.


Expeditionens resa på kartan

Réginald Outhier har skildrat expeditionens resa från Paris till Torneå och tillbaka i detalj. Resan tog två månader åt vartdera hållet och färdmedlen var båt och vagn. Under returresan råkade expeditionen ut för ett skeppsbrott i Bottenviken.


Mätpunkter och andra destinationer