Nivavaara

Nivavaara finns i Korpikylä cirka 30 kilometer norr om Torneå stad. Där inledde gradmätningsexpeditionen sina mätningar. Nivavaaras mätpunkt användes dock inte i den slutliga triangelkedjan.

Nivavaara var ett enkelt besöksmål för expeditionen, eftersom berget är nära Torneälven och husen i Korpikylä. Även nuförtiden kan man enkelt ta sig upp på Nivavaaras topp längs byggda trappor. Från berget öppnas en vy mot Torneälven.

Om Nivavaaras läge var lätt för expeditionen, var dess förhållanden det inte. Nattgästerna pinades av myggor. På grund av myggorna måste tältet vara så tätt att hettan blev outhärdlig. Därför sov Réginald Outhier hest i en koja byggd av grankvistar med skorna på fötterna och en bit tyg som skydd för ansiktet.

En del av expeditionen begav sig för att resa ett siktmärke på det närliggande Kaakamavaara så att man kunde komma igång med mätningarna.

På Nivavaara planerade Pierre Louis Moreau de Maupertuis ett byggnadssätt för siktmärket som användes i fortsättningen på alla bergtoppar. Trädstammarna avkvistades och skalades, ställdes att luta mot varandra i konform och bands ihop i toppen. De skalade trädstammarna var ljusa och syntes bra från berg långt borta. Vinkelmätningsinstrumentet, alltså kvadranten, placerades mitt i siktmärket på dess insida.

Expeditionens sysslor intresserade invånarna i Nivavaaras omgivning, och en hel drös nyfikna kom för att följa med expeditionens arbete.

År 1799, 63 år efter den franska gradmätningsexpeditionen, var den italienska forskningsresanden Giuseppe Acerbi (1773–1846) och den svenska översten Anders Fredrik Skjöldebrand (1757–1834) på väg norrut längs Torneälven till Nordkapp.

Skjöldebrand var en skicklig illustratör och publicerade verket Voyage pittoresque au Cap Nord (1801) om sin resa. En av verkets illustrationer avbildar Karungi kyrka och Nivavaara på andra sidan älven. På bergets topp reser sig siktmärket som gradmätningsexpeditionen reste.

Bilden visar att siktmärket på Nivavaara stod kvar åtminstone 60 år efter att Maupertuis expedition besökte platsen.

Skjöldebrands teckning av Karungi kyrka och Nivavaara från 1799. Källa: Museiverket.
Källor:

Maupertuis, Pierre Louis Moreau de. “Maan muoto”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019 (orig. 1738).

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis Foundation och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).

Tobé, Erik. Fransysk visit i Tornedalen 1736–1737. Om en gradmätniingsexpedition och dess nyckelpersoner. Tornedalica, Luleå, 1986.


Karta

Anvisningar för att använda kartan
  • Röd = Triangelmätningskedja och dess mätpunkter.
  • Grön = Rutt till mätpunkt.
  • Blå = Ankomst från riksväg 21.
  • Punkter: Aktivera punkten för att visa mer information om destinationerna.
  • Droppikon: Bestämma din position på kartan.
  • Zoom: Du kan zooma in och ut på kartan.
  • Mätverktyg: Mäta avstånden mellan objekten.

Öppna kartan i ett nytt webbläsarfönster.


På den gamla kartan

Nivavaara på kartan ritad av Réginald Outhier (Carte du fleuve de Torneå, 1736).

Vill du ha en karta för dig själv? Kartan säljs som affisch (225 mm x 707 mm) i museibutik i Tornedalens museum (adress: Tornionlaakson museo, Torikatu 4, Torneå).


Information

WGS84N 66°7’6.6″ E 23°57’42.5″
WGS84N 66.1185, E 23.9618
ETRS-TM35FINN 7336451, E 362793
UTM (WGS84)34W 633761.834 7336280.718
(Uppskattad plats för mätpunkten.)

124 m

I en riktning 700 m.

Nivavaara finns i Korpikylä cirka 33 kilometer norr om Torneå längs den finska riksvägen 21. Vid Jokivarrentie 3320 svänger man österut, korsar tågbanan och svänger genast till vänster.

En skylt ”Nivavaaran näköalapolku” leder till parkeringen.

Parkeringsplatsen är cirka 900 meter bort.

Stigen är skyltad. Stigningen mot Nivavaara är cirka 700 meter lång, varav en del är trappor. På toppen finns ett vindskydd med en vy mot Torneälven. Vindskyddet finns på ett naturvårdsområde.

Triangelmätningskedjans siktmärke har troligen stått cirka 100–200 meter norr om vindskyddet på Nivavaaras topp.

Kaakamavaara11 km
Huitaperi16 km
The Church of Tornio31 km
(Avstånd fågelvägen.)

Från den 6 till den 14 augusti 1736.

Den 8 juli 1736. “På söndag fick vi stort sällskap: finnar som bodde i bergets omnejd kom i mängd för att titta på oss. Då våra herrar kom upp på berget, hade de där uppe träffat på lappkvinnor som lät sina renar beta där. De hade sin kåta vid bergets fot i nordost.

Vi plågades på Nivavaara mycket av mygg och en mängd andra slags flugor. För att skydda oss tog vi på oss ett flor. Om detta kom lite för nära ansiktet eller om det inte slöt till riktigt fullständigt, blev vi ögonblickligen nerblodade i ansiktet av myggbett. Under måltiderna, då det var nödvändigt att täcka av ansiktet för att kunna äta, höll vi oss så mycket som möjlight i röken, ty den var den bästa medlet att skydda sig mot flugor och mygg.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Den 6 juli 1736. “Sedan vi ifrån klockan 9. om morgonen enda til klockan 9. om aftonen hade rot upföre strömmen, anlände vi til Korpikylä, som är en liten by vid elvs-stranden, och bebos af Finnar. Vi landstego der, och sedan vi någon tid gåt til fots igenom skogen, kommo fram til foten af Niva, som är ett brant berg, hvars översta kulle består af en klippa, den vi stego uppå, och hvarpå vi sedan upslogo vårt läger.

Uppå elven voro vi besvärade af stora myggor, med gröna huvud, som sugo ut blodet över alt, hvarest de fingo sticka: uppå Niva blevo vi förfölgde af flera andra och ännu grymmare slag.

Et par unga Lapp-pigor vaktade en liten jord af renar uppå kullen af detta berget, och af dem lärde vi, huruledes man i orten bevarar sig för myggor. Dessa stackars flickor voro så omgivne utaf röken, som upsteg af en stor eld, den de hade uptent, at vi med möda kunde se dem, och läto vi strax göra för oss en rök, som ei vara mindre tiock än som deras.”

Pierre Louis Moreau de Maupertuis. Jordens figur (La Figure de la Terre), 1738. Översatt av Anders Hellant 1738.

Bilder från Nivavaara

Bilderna öppnas i stor storlek i galleriet genom att klicka på bilden.


Expeditionens resa på kartan

Réginald Outhier har skildrat expeditionens resa från Paris till Torneå och tillbaka i detalj. Resan tog två månader åt vartdera hållet och färdmedlen var båt och vagn. Under returresan råkade expeditionen ut för ett skeppsbrott i Bottenviken.


Mätpunkter och andra destinationer