Pullinki

Pullinki är det högsta berget i Maupertuis triangelmätningskedja. Det skogiga, höga berget dominerar landskapet. Pullinki finns vid byn Svanstein på sydvästra sidan av Kuittasjärvi, cirka 25 kilometer söder om Pello.

Under Maupertuis expedition var Torneälven inte en gränsälv, utan Tornedalen hörde till svenska riket på båda sidorna av älven. När fredsavtalet mellan Sverige och Ryssland undertecknades i Fredrikshamn drogs gränsen längs Torneälven.

I dag är expeditionens mätpunkt på berget Pullinki det enda på den svenska sidan. I Sverige finns dessutom den södra ändan av baslinjen, belägen på Torneälvens västra strand vid Niemis byn.

Réginald Outhier besökte Pullinki lät han bygga ett siktmärke i medlet av juli. Han klättrade upp i en grantopp för att ta reda på siktet till de andra bergen och konstaterade att platsen var bra.

I slutet av månaden återvände expeditionen till berget. Vägen upp till bergets topp är en mosstäckt och brant sluttning som är svår att ta sig fram på.

Enligt både Outhier och Maupertuis kryllade det av myggor och knott, som även var till besvär för de lokala soldaterna. En fransk betjänts ansikte ”blev förfärligt uppsvullet av myggbett.”

Expeditionens tillvaro lindrades av en källa som fanns på Pullinkis västra sluttning. Vid flera lägerplatser måste vattnet bäras från älven som låg längre bort.

Expeditionen fällde träd på Pullinkis topp för att kunna se direkt till Aavasaksa, Iso-Horila, Niemivaara och Kittisvaara. I dag har toppen ett utsiktstorn med en vy som öppnar sig över hela Tornedalen. På toppen finns även en dagstuga som heter Toppstugan samt en plats för lägereld.

Pullinki är ett Unesco-världsarvsobjekt som en del av Struves kedja. Andra världsarvsobjekt i Struves kedja i Sverige är Tynnyrilaki i Kiruna, Jupukka i Pajala och Perävaara i Haparanda.

På Pullinkis norra sluttning har det funnits ett skidcentrum. I dag (2024) är slalombackarna inte längre regelbundet öppna.

På toppen av Pullinki finns Maupertuis minnesmärke invid utsiktstornet.

Källor:

Maupertuis, Pierre Louis Moreau de. “Maan muoto”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019 (orig. 1738).

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis-stiftelse och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).


Karta

Anvisningar för att använda kartan
  • Röd = Triangelmätningskedja och dess mätpunkter.
  • Grön = Rutt till mätpunkt.
  • Blå = Ankomst från riksväg 21.
  • Punkter: Aktivera punkten för att visa mer information om destinationerna.
  • Droppikon: Bestämma din position på kartan.
  • Zoom: Du kan zooma in och ut på kartan.
  • Mätverktyg: Mäta avstånden mellan objekten.

Öppna kartan i ett nytt webbläsarfönster.


På den gamla kartan

Pullinki på kartan ritad av Réginald Outhier (Carte du fleuve de Torneå, 1736).

Vill du ha en karta för dig själv? Kartan säljs som affisch (225 mm x 707 mm) i museibutik i Tornedalens museum (adress: Tornionlaakson museo, Torikatu 4, Torneå).


Information

WGS84N 66° 38′ 47″  E 23° 46′ 55″ 
WGS84N 66.6464, E 23.7819
UTM (WGS84)34W 623026 7394704
(Uppskattad plats för mätpunkten.)

335 m

I en riktning 4,2 km

Pullinki finns i byn Svanstein väster om Torneälven, 26 kilometer söder om Pello och 40 kilometer norr om Matarengi, dvs. Övertorneå.

I norra ändan av Svanstein svänger man från riksväg 99 västerut på vägen 857. Efter 2,6 kilometer på vägen följer man skyltningen till Struves kedja åt vänster.

Det lönar sig att lämna bilen direkt i början av trafikplatsen, eftersom vägen till berget är i dåligt skick. Vägen smalnar också av och har en brant stigning. Den är inte avsedd för bilar.

Alternativt kan man ta sig upp på Pullinki längs stigen som följer slalombackarna. Då fortsätter man cirka en kilometer till varefter man ser den tidigare skidhissens nedre station, en byggnad formad som en kåta, på vänster sida av vägen. Vid byggnaden finns en gammal parkeringsplats där man kan börja gå upp för sluttningen.

Det finns alternativa rutter till berget. Den längsta och enklaste rutten följer en smal skogsväg. Vägen är cirka 4 kilometer lång och går upp runt Pullinki från dess södra sida. En skylt till Struves mätpunkt visar vägen till rutten från väg 857.

I början av vägen finns en infotavla om Pullinki i Struves kedja och gamla skyltar som visar vägen mot Pullinki. Den säkraste rutten går längs med den ovan nämnda skogsvägen. Vägen går längs en frodig och lundig skog.

Man kan också bestiga Pullinki längs gamla slalombackar och hisslinjer. Från det före detta skidcentrets nedre station går en hisslinje hela vägen upp till toppen. På toppen kurvar rutten åt vänster, dvs. mot sydost.

Till berget går också en 1,5 kilometer lång stig, som börjar från skidcentrets huvudbyggnad. Vid huvudbyggnaden och hissens nedre station finns den gamla skyltningen för Struves kedja som visar stigens linje. Eftersom skidbackarnas botten har vuxit igen av buskar, kan stigen vara svår att hitta.

Aavasaksa28 km
Iso-Horila (Horilankero)22 km
Kittisvaara20 km
Niemivaara17 km
(Avstånd fågelvägen.)

Från den 17 till den 18 juli 1736
Från den 31 juli till den 6 augusti 1736

Den 18 juli 1736. “Den högsta punkten på berget Pullinki ligger i dess östra ända, men där var granskogen högre än någon vi tidigare hade sett. Uppifrån ett träd såg jag Aavasaksa och Horrilankero, och jag beslöt att låta sätta upp en signal. Först måste vi emellertid fälla en del träd. Våra sex karlar arbetade utan uppehåll, och signalen restes på onsdag klockan 4 eftermiddag.”

Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Den 31 juli 1736. “Detta är det högsta af alla våra berg, och är mycket svårt at kliva uppå så för des branthet, som för den diupa måsan uti hvilken vi hade största möda at marchera. Icke des mindre voro vi klockan 6 om morgonen uppå toppen, och var vårt vistande uppå detta berget, ifrån den 20 til den 26 Julii, ei mindre besvårligit, än som upklivandet.

Vi måste låta där afhugga en skog, som bestod af mycket tiocka trån, och plågade myggorna oss så grymt, at soldaterna af Vesterbotns Regimente, ett i fynnerhet bekant, jemväl i sverige, hvarest eljest äro så många starka och tappra, dessa karlar, säger jag, som äro härdade uti de svåraste arbeten, blevo tvungne at skyla ansiktet, och överdraga det med tiära: denna ohyran var över alt det vi ville äta, och blevo alla våra rätter på ett ögnablek svarta af dem.

Roffoglarna voro ei mindre hungriga, de flugo utan återvenda omkring oss, i mening at bortröva någon bit af en fårstek, som man höll på at tillaga för oss.”

Pierre Louis Moreau de Maupertuis. Jordens figur (La Figure de la Terre), 1738. Översatt av Anders Hellant 1738.

The monument is a pyramid similar to the monument of the degree-measuring expedition erected in Kittisvaara in 1956, but smaller in size.

Bilder från Pullinki

Bilderna öppnas i stor storlek i galleriet genom att klicka på bilden.


Expeditionens resa på kartan

Réginald Outhier har skildrat expeditionens resa från Paris till Torneå och tillbaka i detalj. Resan tog två månader åt vartdera hållet och färdmedlen var båt och vagn. Under returresan råkade expeditionen ut för ett skeppsbrott i Bottenviken.


Mätpunkter och andra destinationer