Niemivaara

Niemivaara finns vid Ajankijärvis strand, cirka 40 kilometer från Pello centralort.

Niemivaara är ett berg med branta stup och berghällar som förtrollade de franska forskarna under deras besök. Senare inspirerades flera poeter av Pierre Louis Moreau de Maupertuis reseskildring. Till exempel skriver Skotten James Thomson i sitt diktverk Seasons (1740):

Where pure Niemi’s fairy mountains rise, And fringed with roses, Tenglio rolls his stream.

Niemivaara gränsar till Ajankijärvi på sin norra och västra sida. Från bergets kanter öppnas vackra vyer över nejden. På platån nära bergets topp öppnas en vy söderut mot Iso-Horila (Horilankero) och Aavasaksa samt nordväst mot Pullinki.

Mätpunkten finns på det trädbevuxna toppområdet. På dess östra sida finns en stor brant, där utsikten också är imponerande. Den högsta lodräta klippan är cirka 8–12 meter hög.

På Niemivaaras topp finns en liten moränkalott. Efter den senaste istiden bevarades topparna på de högsta bergen som öar. Dessa bergstoppar kallas kalottberg, eftersom vattnet inte sköljde bort deras moräntäcken. Toppen är täckt med talldominerad torr moskog.

Siktmärket på Niemivaara restes i början av augusti av en svensk officer som hjälpte expeditionen. I Outhiers bok var han namnlös, men personen var möjligtvis övertorneåbon Gustav Bucht (1696–1759).

Samtidigt reste man flera alternativa siktmärken på närliggande berg. Bland dem valdes Niemivaara ut som den mest lämpliga, bland annat för att man därifrån kunde se till den avlägsna Kaakamavaara.

Resan från Torneälven till berget var enligt Maupertuis förfärlig.

Först åkte Maupertuis, Réginald Outhier och Anders Celsius roddbåt från Turtola längs den steniga Paamajoki till Paamajärvi. Männen fick jämt och ständigt stiga av båten och kliva från en sten till nästa. Träden stod ställvis så tätt att man behövde fälla dem för att komma framåt. När båtarna skulle korsa Ajankijärvi gjorde roddarna segel av en yvig gran.

Trots att resan till Niemivaara var hemsk, blev Maupertuis fullkomligen förtrollad av platsens skönhet och skrev en hyllande beskrivning om den i sitt verk Jordens figur.

Vid mätningarna av Struves meridianbåge cirka 100 år efter Maupertuis gradmätning använde man namnet Ylinen-vaara om Niemivaara.

Källor:

Husa, Jukka ja Teeriaho, Jari. Luonnon- ja maisemansuojelun kannalta arvokkaat kallioalueet Lapissa. Suomen ympäristö 6/2015. Ympäristöministeriö, Suomen ympäristökeskus. Helsinki, 2015.

Maupertuis, Pierre Louis Moreau de. “Maan muoto”. Maan muoto ynnä muita kirjoituksia Lapista. Red. Osmo Pekonen. Väyläkirjat, 2019 (orig. 1738).

Outhier, Réginald. Matka Pohjan perille. Maupertuis-stiftelse och Väyläkirjat, 2011 (orig. 1744).

Karta

Anvisningar för att använda kartan

Röd = Triangelmätningskedja och dess mätpunkter.
Grön = Rutt till mätpunkt.
Blå = Ankomst från riksväg 21.
Punkter: Aktivera punkten för att visa mer information om destinationerna.
Droppikon: Bestämma din position på kartan.
Zoom: Du kan zooma in och ut på kartan.
Mätverktyg: Mäta avstånden mellan objekten.

Öppna kartan i ett nytt webbläsarfönster.

På den gamla kartan

Niemivaara på kartan ritad av Réginald Outhier (Carte du fleuve de Torneå, 1736).

Vill du ha en karta för dig själv? Kartan säljs som affisch (225 mm x 707 mm) i museibutik i Tornedalens museum (adress: Tornionlaakson museo, Torikatu 4, Torneå).

Information

WGS84	N 66°34’40.1″ E 24°07’34.7″
WGS84	N 66.5778, E 24.1263
ETRS-TM35FIN	N 7387243, E 372564
UTM (WGS84)	35W 372566.777 7387248.917

(Uppskattad plats för mätpunkten.)

220 m

One way 1.3 km.

Niemivaara finns på Pello kommuns område. Från riksväg 21 svänger man österut till Ajangintie-vägen vid Juoksenki. Juoksenki finns ungefär halvvägs mellan Pello och Ylitornio kyrkbyar.

Längs Ajangintie färdas man 17 km mot inlandet. Största delen av Ajangintie är grusväg i gott skick.

När Ajangintie-vägen förgrenas tar man skogsvägen till höger, och längs den finns en tillfälligt skyltad rutt till Niemivaara.

Om skyltningen finns kvar kommer man till bergets topp genom att följa den.

I början går rutten genom lättframkomlig moskog. På bergets topp blir terrängen klippig.

Kittisvaara	26 km
Pullinki	17 km
Iso-Horila (Horilankero)	14 km
Kaakamavaara	49 km

(Avstånd fågelvägen.)

Around from the 3rd to 4th of August 1736
From the 8th to 11th of August 1736

Den 10 augusti 1736. “Då vi lämnade Turtola, hade det varit vackert väder, och vi räknade med att det skulle bestå och att vi senare skulle kunna slutföra fredagens observationer. Varken vi eller bårförarna hade medfört mat för mer än två, tre dagar. Vädret visade inga tecken till bättring, och vi började dela den proviant vi hade kvar med soldaterna. På fredagens kväll begav sig fem av dem tillbaka till Turtola för att hämta mat åt oss och sig själva.”
Réginald Outhier. Journal från en resa i Norden (Journal d’un voyage au Nord), 1744.

Den 8 augusti 1736. “Detta berget som så väl för siöarna skul, som omgiva det, som för de svårigheter man måste övervinna innan man kan komma dit, är likt de i Fablerna afmålade helgade orter, skulle på alla andra orter vara högst angenäm, förutan i Lappmarken: på den ena sidan möter man en ren skog, hvarest marken är så slät som gongarna uti en trägård: trän förhindra en intet at spatsera, ei heller förvägra at se en vacker siö som sköljer foten af berget: på den andra sidan finner man salar och kamrar som synas lika som uthugna uti hellen, och på hvilka ei annat felar än tak: dessa klippor stå så lodrätt emot horizonten, äro så höga och jemna, at de snarare se ut som til slått och palatser tilemnade murar, än som något naturens arbete.

Vi fågo som oftast dunster upstiga af siön, som folket i orten kalla Haltio, och som de hålla före vara rån åt hvilka vården af berget är anförtrod: detta berget var jemväl farligit för biörnar, som der skulle finnas; imedlertid blevo vi der ingen varse, utan såg detta berget ut såsom det snarare vore bebot af halv-andar och rån, än af biörnar.”
Pierre Louis Moreau de Maupertuis. Jordens figur (La Figure de la Terre), 1738. Översatt av Anders Hellant 1738.

Lapinkävijät

Bilder från Niemivaara

Bilderna öppnas i stor storlek i galleriet genom att klicka på bilden.

Expeditionens resa på kartan

Réginald Outhier har skildrat expeditionens resa från Paris till Torneå och tillbaka i detalj. Resan tog två månader åt vartdera hållet och färdmedlen var båt och vagn. Under returresan råkade expeditionen ut för ett skeppsbrott i Bottenviken.

UTFORSKA KARTORNA